Cykligare
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Båstadscykling

I morse var det kallt att cykla hemifrån. Jacka på, undrar månne om hösten kan tänkas vara i antågande? Solen skiner för stunden men regnet avlöser med jämna mellanrum vilket även kännetecknade gårdagskvällen och inte minst helgens väder. Ömsom sol ömsom hällregn. Det gällde att passa på mellan skurarna.

Det första som skulle passas var chansen att fly Växjö. Antingen gillar man jippon som Karl-Oskardagarna eller gör man det inte. I år gillar jag det inte. Och när jag såg att Axels tivoli satte upp några åkattraktioner var det bara att fly. Tror inte det hänt mer någon enstaka gång att det inte regnar när de dyker upp.

Totempåle att dansa regndans kring?
Totempåle att dansa regndans kring?

Kosan styrdes istället i riktning sydväst. Jag har blivit smått förälskad i Båstad med omnejd. Om vi bortser från de mer uppenbara sociala orsakerna därtill så finns ju både hav och nåja, inte berg men i alla fall en pampig ås. Mitt i allt detta kan man hitta underbar cykling såväl på landsväg som i skogen. Den här gången hade jag med mig min skogscykel.

Grundplanen var att mitt i födelsedagsfirande och mellan dånande åskskurar hinna med ett cykelpass i helgen inför lördagens Vasalopp. Tanken var därför att undvika de brantaste höjderna och istället köra på slätten norr om åsen och dra mig mot Laholmstrakten på något vis.

Som alla andra briljanta planer jag har gick det åt skogen direkt. Både bildligen och bokstavligen. Den låg ju där så lockande, åsen.

Redan efter ett par hundra meter var jag på väg uppför en såphal nyregnad stig i bokskog. Resliga månghundraåriga bokstammar runtomkring. Tittade så mycket på några av dem att jag körde över kanten. Blev som tur var hängande på en sten. Det är brant där.

Mäktig bokstam och jag älskar träd
Mäktig bokstam och jag älskar träd

Båstad från ovan. I nedre bildkant den av  landsvägscyklister fruktade Tarravägen.
Båstad från ovan. I nedre bildkant den av landsvägscyklister fruktade Tarravägen.

Brant bäckravin vid Bockabäcken
Brant bäckravin vid Bockabäcken

Efter att ha blivit rejält uppvärmd samt därefter fått en kylande störtskur i huvudet så begav jag mig mot dagens huvudattraktion, havet. Idag lät det vresigt.

Om jag var orolig för att den nya drivlinan inte skulle bli insliten i tid till Vasan så kunde jag släppa de farhågorna nu. Kletig lerig bokskogsjord ersattes raskt med havssand. Efter några hundra meter strand krasade alla rörliga delar ljudligt. Det lät som om något ville gå av.

Tillbakablick, lämnar Båstad
Tillbakablick, lämnar Båstad

Efter en stund slutade det krasa i takt med att cykeln blev torr. Istället blev det sandpapper av finkornig havsand som övertog slipandet. Jag stannade en stund och njöt av vinden i ansiktet och lukten av frihet som havet förde med sig. Kände även en smula oroligt på bakhjulet så inte det glappat upp igen. Det hade det inte.

I den riktningen tänkte jag färdas. Mot horisonten
I den riktningen tänkte jag färdas. Mot horisonten

Den tidigare grovslipade, sen sandpapprade drivlinan fick nu en rejäl sköljning med saltvatten för att ytterligare testa materialen. Jag är säker på att det inte är något som rekommenderas i diverse manualer och jag insåg väl att det inte var helt säkert att göra så. Men havet gick inte att motstå.

Det är något poetiskt över när havet sköljer bort spåren efter mänskliga aktiviteter
Det är något poetiskt över när havet sköljer bort spåren efter mänskliga aktiviteter

Det tog inte lång tid att konstatera det jag redan visste. Min för Vasan optimerade däckskombination med 2,1″ fram och 1,9″ bak med relativt högt däckstryck var fullkomligt usel för “duneracing”. Däcken skar ned i allt som var mjukt men gick desto snabbare när underlaget var något fastare. Jag kom på att det brukade vara folk som sprang längs med stranden även om jag inte mötte någon den här dagen. Begav mig därför ned till strandbrynet där vågorna mötte land. Perfekt underlag. Släppte dämparna och susade iväg. Underbar känsla. Doft av tång och salt, vågorna dånande till vänster och vinden från sidan. Det var jag och havet, inga andra där.

En tämligen öde strand
En tämligen öde strand

De få som var där stod och sov
De få som var där stod och sov

Vid den här stunden behagade solen lysa effektfullt mot en kuliss av mörka moln och jag hittade några av de få personer som begett sig mot havet denna blåsiga dag.

Några kite-surfare var de enda som hade hittat ut i den friska vinden,  åskan lurade vid horisonten
Några kite-surfare var de enda som hade hittat ut i den friska vinden, åskan lurade vid horisonten

Jag följde havet en tid för att sedan köra på en slingrig mindre stig som gick parallellt med stranden på dynerna mellan vatten och bebyggelse. Efter ett tag blev det för sandigt och mjukt för mina däck och jag dök in i naturreservatet Hökafältet istället.

Rolig, bitvis teknisk och svängig stig. Inte så Vasaloppslik dock
Rolig, bitvis teknisk och svängig stig. Inte så Vasaloppslik dock

Eftersom jag nu befann mig så nära så var jag tvungen att köra över Lagan. Gjorde så parallellt med motorvägen där det finns en cykelväg med egen allé.

Alla cykelvägar borde vara alléer.
Alla cykelvägar bordevara alléer.

Vände sen om för att istället köra under motorvägen i ett par tämligen låga rör för att istället komma ut i en annan del av naturreservatet med mycket fina stigar. Riktigt rolig cykling. Bruset från havet ersattes tyvärr av bruset från trafiken. Dieselmoterer har inte inte samma klang som vågor. Stannade för att ta något kort, idissla banan och sträcka på stel korsrygg.

Där flyter Lagan i stilla ro
Där flyter Lagan i stilla ro

Körde längs med Lagan en stund innan jag dök ned mot havet igen. Den här gången tog jag dock inte stranden utan begav mig efter lite asfaltskryssande genom bebyggelse in i Skummeslövs sanddynsreservat. I de delarna som ligger en bit från havet finns tallmoar som påminner lite om småländska eller möjligen till och med norrländska diton. Många fina slingriga stigar finns där och inte en människa träffade jag på.

Del av Skummeslövs sanddynsreservat
Del av Skummeslövs sanddynsreservat

 

Mer söderut i reservatet
Mer söderut i reservatet

Kedjan var nu snustorr och rasslade förnöjt. Alla spår av den rikliga inoljning jag gjorde innan avfärd var nu borta. Det förde med sig att jag då och då fick tendenser till “chainsuck” då jag cyklade på lillklingan fram. De som inte vet vad man använder en sådan till kan pröva att cykla i sand ett tag.

Vad som skulle ha blivit ett träningspass inför CV med tempokörning i hög fart på grusväg, företrädelsevis platt, blev istället allt annat än det. Branta stigningar i blöt bokskog, körning på åskant följt av cykling vid havet, bredvid havet och i havet. Trampande i sand, över sanddyner och omkull i sand. Man faller mjukt.

Mycket mer likt en härlig upptäckarrunda med blandad mtb-körning. En “Antivasalopps- träningsrunda” om man så vill. Precis den sortens turer jag älskar och som fick mig att börja cykla i skogen från början. Ett rejält träningspass för själen som blev mycket starkare och spänstigare.
/ J – med saltstänk i skägget

#cykligare #knivesandbikes 

13 augusti, 2013 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Jaha, fan också

Tyvärr en krasch till och den här gången var det jag. Gick i backen rätt hårt på gårdagens genrep inför Vätternrundan. Tänkte här rapportera från såväl den rundan som säsongens andra tempocup som gått av stapeln. Men det får vänta ett litet tag. Nu är det samtal med försäkringsbolag och cykelhandlare som gäller.

Lyckades slå sönder hjälm, glasögon, riva upp tröja och byxor, strumpor och t o m få hål på skorna. På cykeln rök växelhandtaget, styrlinda, möjligen styre och ev pedal samt lite skeva hjul även om cykeln klarade sig rätt ok. Ram och gaffel verkar vara utan större skador mer än kosmetiska repor.

På mig är det skrapsår på vänster vrist, vad, knä, axel och framförallt höften. Sen slog jag i båda armbågarna  varav den vänstra är riktigt öm inuti tyvärr. Har också tappat känseln i halva höger hand och två fingrar. Fick även lättare hjärnskakning tror jag då jag varit yr, mått lite illa och haft kraftig huvudvärk hela kvällen igår och imorse. Sen mår inte min höger axel så bra. Rekommenderas inte för dislocerade axlar att drämma dem i asfalt.

Mindre sexigt

Jag tror dock att jag kan stå på startlinjen i Motala nästa vecka. Men det återstår att se. Har betydligt mer ont idag än igår nu när adrenalinkicken släppt. Men får jag bara ihop cykeln så ska det nog gå.

Nu dags den här vackra sommarmorgonen att grotta ned sig i skaderapporter. Återstår att se hur man blir bemött och behandlad av Länsförsäkringar i dylika ärenden. Har anledning att återkomma till detta.

/ J – mörbultad och en aning bedrövad

#cykligare #knivesandbikes 

CykligareOkategoriserade

Kulting!

– kategorin oväntade möten

 

Igår var det måndag. Återigen dags för måndagsturen “vinteredition”. Vädret bjöd på november, d v s ett par tre plusgrader, fukt i luften och mööörker. Fick ett infall och tog en liten omväg på färden mot samling och stadens torg. Cyklandes i egna tankar hör jag plötsligt ett illtjut från vägkanten som kändes vagt bekant. Ett ljud jag hört förut. Ryckte till och kisar in mot skogen i skenet från min pannlampa. Och där var den, grisen. Stor var den inte men kompenserade det med att skrika desto högre av någon anledning. Sen fick den syn på mig och försvann. Det här var inte långt från bostadshus så nu vågar de sig in den här delen av stan också.

Resten av måndagsturen bjöd annars på bra cykling och ett rådjur. Vi var relativt många, sexton stycken, som samlades för kvällens träning. Tempot blev sedan högt, i alla fall för mig. Totaltid runt 1.23 på 40,5km i mörker och blandat underlag. Bra träningspass. Hörde dock att någon längre bak i gruppen gått omkull och eventuellt skadat en axel. Om så är fallet så uteblir ett ministermöte idag. Återstår att se.

 

/ J – mannen som kunde tala med grisar

13 november, 2012 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
CykligareOkategoriserade

Garantier kan vara märkliga

– Rambrott del två

 

Återstår att se om något nytt händer i mitt garantiärende den här veckan. Utan träning på mtb och cykel kan konstateras att jag missar årets sista av klubben arrangerade tävling på lördag – “Novemberkåsan” (http://www7.idrottonline.se/default.aspx?id=6959). Surt!
Jag hittade förresten en intressant passus i Cubes förlängda ramgaranti
Där står att läsa “Vid reparation eller ersättning av produkt, förlängs inte garantiperioden för produkten i sig. Köparen kan hävda garanti eller garantiservice endast första gången.
Detta tydligt markerat med fetstil. Det innebär således att om en utbytesram är defekt och knäcks redan vi första användningstillfället så gäller inte garantin för den nya ramen, eller? En något märklig hållning kan tyckas. Verkar inte som man litar riktigt på sina produkter fullt ut. Sen kan i förbifarten nämnas att samtliga kolfiberramar och en hel del aluminiumramar är undantagna garantin. Tack och lov inte min modell.
Sen är frågan om det tillägget är förenligt med svensk konsumentköplag. Säg för resonemangets skull att utbytesramen viker sig under mig på jungfrufärden. Vad händer i så fall, har man ingen rätt alls då? Utan att veta så betvivlar jag det. Någon som vet? Detta får undersökas närmare.
To be continued…
/ J – rättshaveristen
CykligareOkategoriserade

Här korsas våra vägar

– En reflektion från dagen

 

Många bilister är idioter. Eller så kör de bara som idioter och riskerar livet på allt och alla. Men desto fler kör faktiskt bra! Somliga visar t o m prov på hänsyn och gott omdöme. Och om man tänker efter noga är de faktiskt fler än galningarna även om de inte märks lika väl. Så jag tänkte passa på att berömma de omdömesgilla.

Ett exempel där dessa kan återfinnas är den här korsningen i en mindre svensk stad, vi kan kalla den för Växjö.

Det här är märkligt nog en korsning som fungerar. Visserligen försedd med ett markant farthinder i form av en bom vilket inte alltid är önskvärt även om den i det här specifika fallet är påkallad. Men den har nyligen bytts ut mot en snällare version med svängbara, gummiklädda paddlar istället för de solida metallditon som tidigare satt där. Den görs också av ett företag med ett namn som gör att det rycker lite i mungiporna, Smekab.

I den här korsningen händer det märkliga att de flesta bilar som kommer såväl från vänster som höger brukar visa hänsyn genom att stanna och släppa fram cyklister. Hände mig så sent som idag. Bara att tacka och vinka glatt. Vet inte vad det beror på men förmodligen har det med den låga farten att göra då de flesta endera har kommer från rondellen till vänster eller från stormarknaderna till höger. Annars brukar närheten till affärer förvandla vägar till dödsfällor. Stressade människor som ska storhandla är inga bra trafikanter. Särskilt inte när vädret är grått och det lackar mot helg.

/ J – idag trafikambassadör
8 november, 2012 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
1 59 60

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.