Premiärtur med förhinder

Förr eller senare heter det ju, hellre förr än senare kanske men bättre senare än inte alls! Nu jäklar skulle det ske, cykeldebuten. 

Inte bara för i år utan den första på flera år. Kraftigt inspirerad av att jag för närvarande ser på Eurosports sändningar av Giro d’Italia förstås. Sedan är det en helt separat historia om hur jag under våren försökt skaffa en ny MTB i syfte att omstarta min cykling. Det har inte lyckats än så den berättelsen tar vi en annan gång. 

Till slut befann jag mig där, mitt i cykelverkligheten

Vädret var därtill dugligt igår och jag hade en ledig eftermiddag. Eller ja, någon timme räcker i det här fallet då någon långtur inte var aktuellt. Jag skulle i princip vara nöjd med att ta mig runt kvarteret. 

I vilket fall som helst gav jag mig ut mot cykelboden för att damma av landsvägshojen som hängt där på väggen i par år vid det här laget. Då jag hängde in den var den i gott skick så det borde den vara nu också var min tanke. Det var nu mycket naivt resonerat skulle det visa sig. 

Det här är inget man fixar med en laglapp

Kedjeoljan hade förstås förvandlats till svart tuggummi. Den enda goda det förde med sig var att inget rostat i alla fall. Efter en snabb avtorkning av kedjan och lite luft i däcken sedan skulle jag vara på väg fick jag för mig, men icke. Snarare upptäckte jag att ventilen såg konstig ut. Men va f-n, jag pumpade upp däcket ändå för at se om det fungerade. Det gjorde det nästan. När jag avlägsnade pumpen så flög ventilens skruvdel all världens väg. 

Det var bara att inse att en ny slang krävdes. Dags att öva på den detaljen. Som den jäkla amatör jag blivit fick jag för mig att det skulle gå snabbare utan mekställ. Så jag slet av hjulet och hivade upp cykeln i häcken istället för att den inte skulle stå på marken. Därpå vidtog ett febrilt letande efter reservslang. Problemet är att det finns många dimensioner att tillgå, 26″ och 27,5″ till MTB, 622x32mm till pendelhojarna och så vidare. Hittade dock ingen till racern och fick till slut ta min “nödslang”, den som normalt förvaras hoptejpad med ett par däcksjärn och en kolsyrepatron i cykeltröjans fickor. Sedan var det slut på rätt slang så den fick inte gå sönder. 

Jag vet inte hur det gick till….

Sedan var det dags att sätta på hjulet igen. Vanligtvis är det en tiosekundersaffär. Inte den här gången. Jag betraktade klentroget det metallpussel som kejdan åstadkommit. Den hade inte bara hoppat av från såväl kassett som drev utan även åstadkommit två öglor samt fått underdelen att hamna upptill på något vis. 

Efter ett par minuters svärande gav jag upp. Då var både jag och min tidigare vita cykel svarta till följd av den kletiga kedjan som ännu inte hunnit rengöras. Med hjälp av sambon fick jag bort det värsta kladdet så jag kunde applicera ohemula mängder avfettning på både mig och cykelram. In i boden efter mekstället och efter att ha satt fast cykeln gjorde jag det ända rätta. Gav upp på trasslet, slet isär kedjan med en kedjelåstång och trädde den på rätt plats. En ansenlig mängd avfettning hälldes på en trasa och jag närmade mig hotfullt kedjan och sade högt “du skall inte kladda ner någon igen”. 

Så skall det väl inte se ut?

SÅ, nu kanske jag kunde komma iväg. Nädå, ingen luft i framhjulet. Trodde först att jag fått punka även där men kom på att jag i upprördheten glömt att pumpa framtill. Därefter for jag in i köket efter min vattenflaska som jag förstås glömt. Skulle bara ta en klunk innan start varpå hela munstycket lossnade. Det var då själva fan också! Lätt upprörd fick jag gå och hämta en annan flaska. Sådana finns det som tur var gott om i cykelboden. 

Förberedelserna tog till slut nästan lika lång tid som cykelturen. Men det blev en runda i alla fall. Jag hade glömt att den ovane cyklisten cyklar mycket lite med benen. Istället värkte handlederna, nacken och röven när jag kom hem. 

Det konstaterades att det inte gick fort, att turen var kort, att det går sakta uppför och faktiskt inte heller särskilt fort utför när jag tänker efter. Inte ens poserandet vid cykeln känns vant och bekant längre.

/ J – nästan, men bara nästan uppgiven