Jag gjorde det!
“Du kämpar på!!” Hördes en glad stämma som bröt igenom sorlet och den pulserande musiken på gymmet. Jag sneglade nedåt gymgolvet varifrån rösten hörts och kände igen en gammal cykelkompis. Nä, jag har varit sjuk och försöker starta igen hörde jag mig själv svara. Mest för att det var sant. Inte f-n har det tränats som det borde eller åtminstone som jag ville. Först en lång och utdragen förkylning med vad som därtill hör och därefter ett anfall av akut latmask. Jag har t o m tagit bilen till jobbet istället för att cykla! Då är förfallet inte långt borta. Året började inte bra.
Illa sliten sadel matchar illa sliten kropp
Men jag fortsatte upp till balkongen där löpband, motionscyklar och cross-trainers befinner sig. Rev av min vanliga uppvärmning inkluderande en kvarts intervaller följt av ett par lätta övningar. Därefter maskiner för att försöka få ordning på krämpor som värkande rygg och nacke.
Efter ett tag sipprade koffeinet ur varje por. Det är min dopning, ett par rejäla muggar kaffe på förmiddagen. Annars var det tomt i tanken. Något som yttrade sig genom att jag tog slut innan jag blev trött? Vad är logiken i det?
Illamående och yr med rusande puls vacklade jag ut i riktning mot dusch och bastu.
Mer spännande en så blev det inte. Nästa gång kanske jag till och med vågar ge mig på en spinningcykel.
/ J – tillbaks igen
