Cykligare
Svenska Cycling Plus
Okategoriserade

Gör Sverige säkrare

Gör Sverige säkrare är budskapet på ett antal valplakat som föreföll håna mig där jag segade mig den sista biten uppför backen mot Hollstorp igår. 

Anledningen till att jag skriver dessa rader är två händelser inom fem minuter under gårdagens motionstur parat med ytterligare en nu i morse på väg till jobbet. Tre incidenter som kunde slutat mindre lyckligt och alla inom mindre än en timmas cykling!

Jodå, säkrare skall Sverige tydligen bli om man får tro några partier. Då är det mest fler poliser som utlovas även om det är lite mer oklart hur man skall få till dem då de först måste rekryteras och genomgå lagstadgad utbildning för att först efter ett antal år från dagens datum stå på gatan i blått. Så inte lär de dyka upp efter valet i alla fall.  

Men i vilket fall som helst så hjälper de inte mig! Det som skulle göra mig och min tillvaro säkrare är inte fler konstaplar. Det är nämligen inte skjutningar hur hemska de än är som riskerar att drabba mig. Däremot finns ett ständigt närvarande hot mot liv och hälsa som tyvärr är aktuellt varenda dag och dessutom flera gånger per dag. Det är risken att bli nedjagad som fritt villebråd från andra människor iklädda ett och halvt ton plåt.

Imorse när jag jobbpendlade var det en halvblind man som glatt körde in i en rondell från höger trots att jag var mer än två tredjedelar igenom densamma. Jag fick bromsa så hårt att jag fick sladd och hade jag inte varit en så van cyklist hade jag troligen vält. Ljudligt lät jag meddela världen vad jag tyckte om tilltaget!

När jag gav mig ut igår var det under begynnande rusningstid. Av bland annat det skälet valde jag en väg bort från min bostad som går på cykelväg. Men inte ens det hjälpte. Innan cykelturen var fem minuter gammal stack en Volvoförare med påkopplat släp ut nosen på sitt mordvapen i cykelbanan. Detta trots att vägen jag kör på är skyltad huvudled och lämna företrädemarkeringarna på asfalten tydligt är till höger om cykelbanan. Instinktivt fick jag kasta mig åt vänster, ut på vägbanan. Som tur var kom ingen annan bil där just då. Hade jag inte utför den manövern hade han träffat mig i sidan eller så hade jag kört in i flygeln på bilen.

Efter en svordom eller två fick jag in rytmen igen. Vidare uppför backen och mot den nästan bilfria landsväg som hägrade därefter. Men först en incident till. När jag är nästan vid krönet och skall passera en av de sista avfartsvägarna som leder in till bostadsområdena så händer det! En JÄVLA förare av en minibuss kör förbi mig de sista två metrarna innan korsningen och svänger sedan HÖGER framför mig. Jag har precis fått upp farten och väntade mig inte en tackling. Återigen får jag kasta mig åt vänster för att undvika att köra in i sidan på bilen. Jag uppger ett avgrundsvrål av ilska och drämmer handflatan hårt i plåten. Ja, så nära var jag! Tanten bakom ratten blir så jäkla rädd att hon får motorstopp. Jag gestikulerar, hytter med näven och skriker “jävla idiot” så högt jag förmår. Inte så välformulerat det medges. Men den händelsen blev för mycket och jag vill inte dö, inte idag i alla fall.

Jag var inte i rätt sinnestillstånd för att stanna och diskutera saken närmare. Några meter senare passerades en hundägare som blivit vittne till händelsen och han tittade förskräckt på mig. Det trampades vidare i tillvaron muttrandes omväxlande något om ouppmärksamma personer bakom ratten och valplaket som lovar mer än de kan hålla.

Jotack, gör Sverige säkrare. Avskaffa det pris på huvudet vi cyklister tycks ha. 

/ J – ofrivilligt villebråd

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

2 kommentarer

  1. Ja, John vad skall man säga, vi bor i Växjö och här verkar de flesta ha en stor behov att hävda sig mot såna som du eller mig.

  2. Instämmer helt. Förra vecka lämnade jag lite prylar till Röda korset, så kring halv fem. Sedan på vägen in till stan var det fyra gånger som jag fick rädda mig från att bli påkörd.

    Först då jag cyklade söderut på cykelbanan (Arabygatan), en bilist som körde ut från parkeringsplatsen, som endast tittar på biltrafik.

    Sedan då jag korsade Storgatan. Jag hade ju grönt, men en bilist som stod halvt i korsningen backade och körde nästan på mig. Jag bänkade på hans bil, adrenalinet genom kroppen.

    Sedan en tjej som körde om mig och svängde till höger strax framför mig. Ännu mer adrenalin, jag följde efter, drog upp dörren och gav henne en utskällning.

    Och sedan på cykelbanan längs med Storgatan, utfarten av parkeringen på Oxtorget.

    I mindre än en halv timme fyra incidenter där jag hade kunnat råkat illa ut.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.