En stilla premiär
Hur känns då en ny cykel eller mer specifikt den här nya cykeln? Utan tvekan fanns förväntningarna där då allt är nytt. Då menar jag verkligen ALLT! Inte bara det faktum att velocipeden rullat av produktionslinjen och sedan via komplicerade turer genom en osäker värld hamnat i Småland hos mig utan även all teknik som inkluderas.
Att cykeln samtidigt är väsensskild från men ändå lik mina första MTBs från tidigt nittiotal på vissa parametrar skall jag reflektera över vid senare tillfälle.
Cube AMS med 26-tums hjul, fullgung, 3×10 drivlina, Reba SL, full XT med 2a gen hydrauliska bromsar samt en aggressiv styrvinkel och lång styrstam
Men teknikutvecklingen har tagit ett par rejäla språng även sedan jag senast köpte terrängcykel. Särskilt som min senaste MTB, en Cube AMS 110 egentligen inte var helt ny då det var en garantiram med äldre prylar på. Bromsar, växlar, drivpaket med mera var original i den mån de inte bytts av slitageskäl men det innebar att tekniken i sig var mer än tio år, kanske uppemot 13 år, gammal även om inte själva geometrin och dämpningen var det. Men tänk heldämpad 26″, Reba SL och andra generationens XT-hydrauliska bromsar och ni förstår vad jag talar om.
Det första jag gjorde innan jag begav mig ut var förstås att ta en titt på det mest elementära som lufttryck, drivlina och liknande. Jag brukar gå över min cykel innan avfärd men nu kom den nyservad från Rydhs Cykel & Sport så det kändes inte nödvändigt att inspektera alla skruvar. Men sadelstolpen fick sig en knuff uppåt. Nu när jag har en dropper post kan jag tillåta mig att närmast sitta i landsvägsposition när sadeln är på normalhöjd. Vilken lyx det är att ha en sådan sadelstolpe på en hardtail!
Men det var inte möjligheten att slippa hästsparkar i röven som märktes först när jag trampade iväg. Det var bredden på styret! En gång i forntiden kördes på styren kring 56 cm plus bar ends, jo det var på den tiden. Clips hade jag också! Mitt förra styre upplevde jag som brett med sina 64 cm. Det här mäter hela 78 cm! Nu snackar vi styre! Det kräver sin man eller möjligen kvinna för att använda. Nu är jag rätt stor och ramen är en XL så det kan nog faktiskt fungera. Möjligen skall det kortas ned med kanske ett par centimeter. Brett är nog ändå rätt bra!
Trek X-Caliber 9 2022 innebär bl a på 29″ hardtail, 1×12 drivlina, dropper post, 78 cm brett styre och helt andra vinklar än vad jag var van vid
Sedan formade sig tämligen omgående ett frågetecken vid horisonten som dröjer sig kvar. Jag är osäker på vad jag tycker om utväxlingen. Men jag har cyklat för lite på cykeln för att vara säker. Det här är mitt första möte med 1×12. Det har trots allt körts med tre klingor fram i trettio år från min sida.
De högre monsterväxlarna som förefaller vara anpassade för lokala alper eller liknande kommer sällan användas där jag bor konstaterade jag snabbt. De matades emellertid i när jag körde genom lite myrmark. Däremot används fartväxlar mer frekvent, särskilt på skogsbilvägar och enklare stigar. Då vill jag inte nyttja de allra minsta dreven på kassetten alltför mycket då jag vet hur hårt det sliter på dem. Färre kugg ger högre slitage och jag lägger mycket tryck bakom pedalerna med alla mina kilon.
Bättre då att gå upp en storlek på framklingan och flytta slitaget en bit upp på kassetten för att få tillgång till fler tänder som håller längre är min tanke.
Ett par slingor flowig stig i bokskog hanns också med
Även sadeln kändes ovan både att befinna sig i och på om man uttrycker det så. Det var länge sedan jag körde MTB. En tämligen bekväm fåtölj var första intrycket, särskilt som den fjädrar rätt mycket. Min första från Bontrager. Mycket nytt som sagt.
Jodå, en cykel återfinns någonstans i bilden.
Hur gick själva cyklingen då kan man undra. Jo, tackar som frågar – rätt bra givet omständigheterna. Förutom att jag inte kört MTB på två år och är ringrostig som få och dessutom kraftigt överviktig så får man nog säga att det gick bra. Tekniken smög sig på efterhand och jag hann på de 1,5 timmarna jag var ute hinna med både brötig stig med mycket rötter och sten, slätare bokskogsstigar och lite skogsbilväg och ren asfalt. Mycket mer än så orkar jag inte än. Men kul var det och mersmaken infann sig precis som jag hoppats.
J – återcyklaren
