Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Wheelsucker CK

Häromdagen hände det! Utan att jag hade en aning om det deltog jag i ett tävlingslopp på cykel. Tydligen hade jag hjälpryttarens roll.

Det vackra morgonvädret formligen vräkte ned den här torsdagsmorgonen där jag färdades i godan ro med riktning mot arbetet. Framför mig en herre på cykel och vi båda på kollisionskurs ett par  tre skolungdomar på fel sida vägen. Just här finns cykelvägar på båda sidor. För att inte behöva mötas tre i bredd körde jag om cyklisten framför mig då min fart var något högre och allt som behövdes var ett par tramptag till.

Strax därefter hajade jag till. Den varma höstsolen befann sig till vänster om mig och kastade rejäla skuggor och de avslöjade att jag hade två huvuden! En kort ögonblick förvånade det mig men jag kanske är så smart tänkte jag omtöcknad av morgontrötthet. Men så avslöjades även att jag färdades på en tandemcykel och det däremot var jag helt säker på att jag inte ägde någon. Jag hade fått en skugga till.

Mannen hade lagt sig dikt an som man säger till sjöss. Det sluttar nedåt så jag ökade farten då det kunde vara en tillfällighet. Nej då, trots fart över de trettio hade jag fortfarande dubbelhuvud. Strax därefter ett kort motlut följt av en korsning. Trafiken var på min sida och cirkulationsplatsen som följs av en nedförsbacke och ytterligare en rondell flöt fint. Så även för mitt påhäng. Jag låtsades inte om att jag sett vederbörande men planerade att jäklas.

Här syntes skuggan, ja inte just här då utan bakom cykeln. Då den var på vägen och inte här vid cykelstället…ja ni förstår!

Något senare väntar nämligen en liten uppförsbacke och i den tryckte jag på rejält. Satt ner men lät  låren jobba och farten klättra till 32. Sen började det bli tungt. Inte f-n hjälpte det! Fast jag hörde ett aggressivt rasslande från växlar och såg att mitt andra skuggjag ställde sig upp. Även rondellen som återfinns på krönet gick smidigt. Ut på raksträckan och tillika medlutet som följer. Jag fann mig plötsligt med händerna på mina långa barends vilket närmast ger en tempoliknande sittställning. Farten ökade, 32, 33, 34, 35 och över trettisju gick det till slut ned mot nästa korsning. Men skuggor skakar man inte av sig så lätt.

Därefter lägre fart efter broms för några bilar och jag svängde vänster in på Smedjegatan. Igeln valde att fortsätta rakt fram. Tur var väl det för jag började bli varm. Civila kläder är inte gjorda för hetsjakt om morgonen. Men det gick fort till arbetsplatsen i alla fall.

Av detta kan man lära att man inte kan skaka av sig sin skugga.

/ J – hjälprytttare delux

 

* Det finns regler och det finns oskrivna regler. En är att inte agera kapten för ett proffsteam på morgonpendlingar. Det är inte ett helt trafiksäkert förfarande heller om alla inblandade inte är med på det. Det kan hända att den som ligger först vill eller behöver bromsa. 

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.