Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Tyst rekord

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. Inte bara här för övrigt utan även i största allmänhet. Jag är nämligen i princip döv för tillfället och har så varit ett tag. Jag är inte helt kurant.

Det började med en trevlig utflykt till Karlskrona på midsommarafton och ett dyk från ett hopptorn där. Det var väl med facit i hand inte helt briljant. Jag blev omedelbart yr och fick ont i vänster öra efter en smäll mot vattenytan efter andra dyket. På kvällen smärta. Såpass att jag fick uppsöka jourläkarcentral. Läkaren konstaterade att vänster trumhinna inte ens gick att se eftersom örat var helt igensvullet och att den högra inte rörde på sig när han blåste luft på den vilket förklarade min usla hörsel. Möjligen var även vänster trumhinna skadad. Eftersom jag tidigare haft hörselgångsinflammation så fick jag medicin mot det i salvform. Det hjälpte inte alls.

Tre dagar och alltmer ökad smärta senare uppsöktes en annan  läkare. Denne dammsög örat inledningsvis vilket även det gjorde ont för att sedan konstatera att trumhinnorna inte bara var kraftigt inflammerade utan även hade mycket vätska bakom sig. Penicillin den här gången, mot den dubbla och vid det här laget långt utvecklade öroninflammationen. Nu vet jag varför öronbarn skriker.

Mer tystnad. Mer smärtstillande. Världen långt borta.
Lite har det cyklats under den här tiden. Med betoning på lite. En fikatur till Aneboda blev det häromdagen. Jag och C cyklade 45 kilometer för att dricka kaffe och prata en smula och cyklade sedan hem igen. Det var en skön tur.

Under den konstaterades att enda fördelen med att vara rejält lomhörd var att jag inte hörde det jäkla knakandet från cykeln som tydligen var enerverande enligt C. Min jäkla sadelstolpe igen. Nu infettad och tyst, vad jag vet – jag hör ju ändå inget.

Mot havet och vinden. Inledningsvis motvind
Mot havet och vinden. Inledningsvis motvind

Jag befinner mig för tillfället i Båstad hos svärföräldrarna och det har badats i hav och precis cyklats. Eftersom det skall springas maraton här imorgon tog vi av ren nyfikenhet och följde löparbanan Bjäre runt. Sen blev det några kilometer till. Det måste vara ett sjujäkla tufft lopp att springa. De första sju kilometrarna bjuder på ett par rejäla backar med 7-8% lutning via Sinarpsdalen upp till golfbanan.  Det totala antalet höjdmeter som skall avklaras på 42-kilometerssträckan är för övrigt närmare 400.

När vi passerade Grevie beskådades de läktare som byggts där inför morgondagens fotbollsmatch mellan lokala förmågor och landslaget från -94. De flyttade matchen från Örebäcksvallen i Båstad pga publiktrycket men lyckades ändå sälja slut på biljetterna. Vem säger att man inte kan leva på gamla meriter?

Tydligen skall 6000 biljetter ha sålts och  mer kunde ha krämats ur evenemanget
Tydligen skall 6000 biljetter ha sålts och mer kunde ha krämats ur evenemanget

Det blåste rätt friskt den här dagen och ett massivt svart moln på andra sidan bukten över Kullen bidrog ytterligare till det. Men över Hallands väderö var det sol. Fronten drev dock upp vindar som blåste oss hemåt. Från Torekov tillbaks till Båstad var det i princip rak medvind och regnet slapp vi nästan helt.

Delar av förklaringen till hastighetsrekordet
Delar av förklaringen till hastighetsrekordet

Vinden bidrog även till att jag satte nytt hastighetsrekord fast jag inte satsade, försökte eller ens ville det idag. Men i den branta nedförsbacken mot Kattvik med vinden i ryggen så susade jag åstad och hastighetsmätaren passerade de 80 och lite till. 81,5 km/h för att vara exakt. Det gjorde det problematiskt att bromsa. Mina klossar är lite slitna och asfalten dålig på slutet innan vägkorsningen och efterföljande skarpa vänsterkurva. Lutningen där är närmare 15% en kort bit så det blev lite vanskligt innan jag fick stopp på ekipaget. Framfälgen var då så varm att det gick att bränna sig på den.

Resten av hemfärden blev lugnare och på vägen passerades morgondagens cirkusplats där hundar med clownnäsor skall beskådas.

/ J – tyst och snabb

#cykligare #knivesandbikes

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.