Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Svenska mästerskapen landsväg 2019

– del 2, en slags familjeaffär

Tiden går och det är redan en vecka sedan cykelcirkusen intog Båstad. Således blir det här en betraktelse i retrospektiv. 

Efter fredagens uppvärmning som publik var jag varm i kläderna. Något som markant underlättades av vädret som var strålande med temperaturer närmare trettio grader på lördagen även om det var söndagen som ståtade med de riktiga toppnoteringarna.

Dags för damer elit att äntra scenen och där det i frånvaro av Emilia Fahlin mest pratades om Lisa Nordén som favorit. Någon sade dagen innan att det enda tråkiga med en seger för henne vore att “man inte får se den svenska mästartröjan särskilt många gånger mer det här året”. Det eftersom hon som bekant huvudsakligen är triatlet. Efter start bar det för min del av mot backen och publikplats.

Dagen innnan hade jag valt att slå följe uppför backen med en herre, som såg ut som han visste vad han gjorde när det gäller fotografering då han ståtade med ett gigantobjektiv på magen. Det ledde till den trevliga samvaron bredvid banan jag skrev om sist. Då fann jag mig ståendes i en liten grupp där ett par herrar hade sina fruar i klungan och en kvinna hade sin mor att heja på. Eftersom entusiasm och glädje smittar började jag heja på fruar och mammor jag med! I efterhand fick jag genom en slump reda på betydligt mer om hur det känts och gått i det loppet. 

Det bar sig nämligen inte bättre än att jag slog mig i samspråk med en trevlig människa där i Tarrabacken. Och det visade sig inte bara att hon var cyklist och hade kört i gårdagens lopp. Det var Camilla Nilsson representerades Team Norrbotten. Hon var tillika mamman det hejats på dagen innan! Resultatet för henne hade blivit en andra plats i D50 för tredje året i rad. “Den eviga tvåan” sade hon själv. Själv tycker jag att det är rätt imponerande för någon som främst ser sig som maratonlöpare. Camilla var förstås på plats för att heja fram dottern Ebba Granqvist som kör i damer senior. 

Vilket sympatiskt och märkligt sammanträffande. Att jag skulle börja prata med just de här människorna av alla i hela publiken under de här dagarna. 

Under samtalets gång konstaterade jag att Ebba är en råtalang med få likar. Jag fick veta att hon inte cyklat länge alls utan att satsningen var resultatet av rehabträning på lånad mountainbike. Därefter var hon uppenbarligen fast och mindre än ett år senare stod hon på startlinjen på svenska mästerskapen i linjecykling. Eftersom de flesta milen klarats av på en trainer inomhus gjorde jag reflektionen att den här banan inte kan passa henne särskilt väl med undantag för motlutet då. Därtill var den alltför teknisk. Men fördelen var att banan var så hård att någon vidare klungtaktik aldrig var aktuell. Efter masterstarten imploderade klungan för att aldrig mer återuppstå. Camilla bekräftade att Ebbas främsta vapen var jävlaranamma och starka ben. 

Under de första varven utkristalliserades en liten tätgrupp om först fem och sedan fyra cyklister. Ett backryck senare var de två. Sedan låg de där som ett troget par. Men som väntat gjorde Nordén så småningom ytterligare en bestämd fartökning i backen och tempokörde sedan på egen hand i sann triatletanda den sista biten i mål. Om det därför inte blev någon kamp om första och andra plats så blev det desto hårdare om platserna tre och fyra. En äkta spurtstrid där det närmast var track-stand som gällde vid ingången till målrakan och så vild kubbning den sista biten. Segrandes ur den duellen gick Nathalie Eklund från Stockholm.

Nordén kör numera för HiQ CK och hade en egen fanclub i backen. De stod tvärsöver vägen från mig sett och gjorde vad de kunde för att få till god stämning. Till och med en bengal hade de fått tag i. Den rosa röken matchade för övrigt min panna rätt väl. Många timmar i sol utan solskyddsfaktor under flera dagar hade krävt sin tribut även av publiken.

Bakom ledarna bildades en andra grupp och det var i den som Ebba återfanns. Redan med tre varv kvar tyckte jag mig se att hon var något starkare än de andra uppför. Men ett ryck här hade troligen varit meningslöst. Med de för dagen friska vindarna uppe på åsen var det mycket svårt att ensam hålla undan för en jagande grupp. Taktiken var att rycka vid sista passagen av backen. Det var i alla fall vad Camilla tyckte att dottern skulle göra. Den planen hade hon uppenbarligen kommit på alldeles själv för när de kom för passering åttonde och sista gången hade hon dragit ifrån vid basen av backen. Nu gällde det bara att hålla undan också. Spänningen var på topp!

Jag kan avslöja att det gick vägen. En mycket hedrande femteplats blev därmed resultatet. I familjelyckan efter målgång uppfattades nog knappt frågan från mig “får jag ta en bild?” Bakom sig hade Ebba bland andra tre duktiga Saror i Penton, Mustonen och Olsson. Imponerande skalper av en så ung cyklist. Ur familjekramen hördes ett “jag känner mig faktiskt som en vinnare”. Det håller jag verkligen med om!

Själv var jag en aning slutkörd trots att jag inte rört på mig över hövan. Många intryck, mycket sol och en aning uttorkad. Vatten hade jag med mig men alldeles för lite förstås. Nu fanns herrar senior att se fram emot på söndagen, därefter hemfärd. 

/ J

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

4 kommentarer

  1. Hej Johan
    Tack för fina orden om familjen😀
    Om du tog bilden då vi kramades i tårar efter målgång så vore vi tacksam om vi fick köpa den.
    Ett starkt minne att sätta på familjeväggen.
    Du tog även kort på mig då jag tävlade och jag frågade vart jag kunde hitta bilderna. I en blogg nära dig sa du.
    Dessutom tog du när jag skulle supporta Ebba i langningen och cyklade uppför tarrabacken med full packning rygga och stol på ryggen.
    Du får gärna kontakta mig eller någon av oss.
    Tack för fina raderna, Ebba hade tårar i ögonen😀
    Peter Nilsson M50 Team Norrbotten( Camilla Nilssons man)

    1. Hej Peter! Tack för de orden, de värmer! Jag skall kolla vad jag har hemma på datorn i bildväg. Tyvärr duger nog inte kvalitet och komposition för att hänga upp på väggen. Men bilderna skall ni förstås få!

  2. Hej John. Tack för det fantastiskt fina inlägget du skrivit och för hejaropen i Tarrabacken, de behövdes verkligen. Det var väldigt trevligt att träffa dig, jag hoppas vi ses på fler cykeltävlingar framöver!

    Med vänlig hälsning,

    Ebba Granqvist

    1. Hej hej, jo jag tyckte också att det var trevligt att ses! Det lyfte hela upplevelsen för mig!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.