Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Smådeppig tanke om morgonen

Solen skiner och jag trampar på till jobbet med till en början ljust sinne. Pedalerna gör som jag vill och går upp och ned i en för att vara morgonpendling sympatisk kadens. Trafiken är tillbaka efter såväl Covid som semestertider kan konstateras. Även om jag inbillar mig att den är något glesare än förut. Men det kan handla om att jag är ute vid en något senare tidpunkt än vanligt eller ett rent önsketänkande. Anledningen att jag tänker på trafik är att min bror skrev ett inlägg på FB som gjorde mig “framtidsdyster“. Ett ord som tyvärr är allt för vanligt i min vokabulär nuförtiden.

Inlägget gick ut på att alla försök att begränsa bilkörande är vansinne och möjligen miljöpartiets fel. Det kan man förstås tycka men jag kan inte låta bli att tro att tiden för massbilism och evigt flygande som vi känner det är förbi. Jag vet att det är en extremt provocerande tanke för många. Men om inte så går vi mot avgrunden med raska steg. Med vi menar jag mänskligheten. Klotet klarar sig alltid och så även kackerlackorna. Ofta görs felet att man säger att “jorden kommer att gå under”. Det kommer den inte alls! Men med de stora djuren inklusive oss människor är det värre bevänt. Vi kräver andra livsbetingelser. 

Finns det plats för fjärilar imorgon?


Jag sitter inte inne med några svar på de stora frågorna och ämnar inte ge mig in på partipolitik. Den känns ändå futtig i sammanhanget. Jag konstaterar bara att all nödvändig information och all kunskap finns tillgänlig för alla och envar som vill ta den till sig.

Problemet är bara det att ingen vill göra avkall på någonting. Politiker vill bli omvalda och människan i gemen vill sköta sitt och vara ifred. Det är fullt naturligt och förståeligt. Föreslås det någonting som bryter hegemonin kommer det snart starka protester och på internet en överväldigande mängd “memes” på temat att om inte “kineserna” eller valfri annan grupp gör någonting så spelar det ändå ingen roll vad jag arma lilla individ gör. Skriver jag exempelvis något om att det vore en god ide att några fler, inte alla nota bene utan några fler, cyklade till jobbet blir jag endera förlöjligad eller så bor alla plötsligt på landet. Demografin i Sverige ändras märkligt nog när man talar om dylika ting.

Det finns ett känt filosofiskt spörsmål som beskriver just den här problematiken som kallas “allmänningens dilemma” eller “Tragedy of the Commons“.   

Det får mig att tro att ingenting kommer att hända alls på den här fronten. Under tiden värmer den allt varmare solen mitt ansikte och försöker skingra molnen som dök upp vid sinneshorisonten.

/ J – plötsligt dysterkvist

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.