Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Monday Morning Blues

Både bildligen och bokstavligen.

In med hörlurarna i öronen och upp med v o l y m e n. Bluestime deluxe. Första låt “The Heat” med The Bones of J.R Jones. Solen skiner och det här jävligt höstlövigt i luften. Även om löven inte hunnit börja ramla än så skär luften. Den snittar som en vass polerad knivegg genom tiden. Det gnistrar.

Första rondell

Jag gnistrar också. Trampar på ned mot första rondellen. Har kommit iväg när jag skall vilket innebär att jag är en kvart efter att rusningen avtagit och vägarna i princip tomma. Folk sitter redan bakom tangentborden, rattarna, svarvarna och diskarna. Jag sitter på en sadel. Ser ljuset triangulera min position med GPS-noggrannhet. Den säger att jag är mitt i tillvaron. Insyltad i den. Kan inte gräva mig ur livets marmeladburk.

“They don’t say anymore

That you get what you pay for

No, they don’t say anymore

That you get what you pay for

But everybody wants something

Nobody wanna pay nothing”

 

 

…vrålar jag ikapp med The Reverend Peyton’s Big Damn Band medan jag cyklar Mörners väg framåt, rondellsväng igen. Tre bilar i kö, ytterligare en från vänster på väg in, hund till vänster och jag flyter strax ovanpå alltihop. Dagens trafiksituation. Jag väljer att flyga över alltihop och betrakta det från ovan.

Trampa, trampa, trampa dagens mantra nödrimmar jag halvhögt för mig själv. Tänker på att det är måndagstur i afton. Om vädret håller sig. Jag cyklar inte i ösregn. Ha ha ha,  det har hänt förut och lär troligen hända igen.

Bad Neighbourhood

In i ett bostadsområde. Kör förbi en bunt skolelever försenade till lektioner. Trampar vidare i tillvaron och knäpper en bild. Balanserar mig själv, mobilen, cykeln och ett leende. Fan, det artar sig till en bra dag.

Förbi en skorsten far jag. Fram mot en korsning. Tittar höger, tittar vänster och höger igen. Som jag lärt mig. Även gamla hundar kan cykla. Fan tro’t.

On my Way

 

Cykelväg sista biten. Möter majestätisk gräsklippare på kollisionskurs. Jag tycker att jag har väjningsplikt annars går jag i tiotusen stycken. Blod och tarmar överallt, slafsigt innanmäte skulle förstöra den goda morgonstämningen.

Framme. Kaffe. Hurry Up and Wait, Ben Miller Band ekar fram och tillbaks där inne i mitt eget vakuum och krockar med de tankar som bor där. Hadron Collider släng dig i väggen.

/ J – om måndag

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.