Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Mitt eget tempo

Igår kördes det lagtempo i TdF. Inte riktigt lika spännande som en linjeetapp, särskilt inte som jag håller med herrar Vachhi och Adamsson att det är något som producenter av cykel-TV inte behärskar ett dugg. Men ser på det gör jag och lite drama blir det alltid. Någon av favoriterna halkar efter mer än förväntat eller som igår, fler lag är jämnare än vanligt. 

Själv valde jag mitt eget tempo. Inspirerad av tv-sändningen tittade jag med jämna mellanrum ut genom fönstret mot himlen där strålande sol varvades med kraftiga skurar hela dagen. Efter att ha spanat på min väderapp på telefonen konstaterades att vädret skulle bli bättre framåt kvällen. Enligt appen tilltagande vindar som skulle leda till uppsprucket molntäcke och strålande sol. Lite misstänksam var jag då den överhuvudtaget inte nämnde något om regn under dagen vilket inte var med sanningen överensstämmande.

Men ut kom jag. Jag har en improviserad temporunda som mäter tämligen exakt en mil. Den är inte särskilt väl lämpad för att slå rekord på då den passerar trafikerade vägar och inkluderar cykelvägar och ett flertal nittiograderskurvor. Men med sin långa slakmota och närhet till hemmet passar den ändå för blandad träning. Tanken för dagen var att köra ett varv som uppvärmning, ett i fullfart –  vad det nu blir följt av ett avvärmningsvarv. Jodå, nog blev jag avvärmd alltid!

Redan inledningsvis blev jag misstänksam. Strålande sol i ryggen men kolsvarta moln vid horistonten. Först en ensam regnbåge över Sandsbro men ju närmare Toftasjön jag kom så blev det två och sedan nästan tre. Hela himlen var färg mot svart bakgrund. Den talade till mig och sade: VÄND OM!

Jag är dock enveten och tjurskallig som få så det gjorde jag nu inte. Ut på andra varvet for jag. Fortfarande sol, fortfarande vindar, fortfarande usel form. Stel i rygg och ben var jag och det ämnade inte ge med sig. Himlen var fortfarande svart. I början på tredje varvet kom så regnet. Himlen öppnade sig och tre minuter senare var jag genomblöt. Fortfarande varm dock. Det gick över även det och regnkylan letade sig tämligen in i kroppen. 

Lite konfunderad var jag. Visst brukar SMHI vara mindre träffsäkra ibland men skillnaden mellan strålande sol och ösregn? Blöt som en dränkt katt och nedkyld tog det en god stund i duschen att tina upp. Det enda som var bra med den turen var att jag faktiskt kom ut. Allt enligt devisen att den bästa träningen är den som blir av.  

Förklaringen till väderförbistringen kom förresten imorse. När jag skulle ta en titt upptäckte jag att appen var inställd på förra veckans geografiska hemvist, Båstad! Där var det säkert soligt igår efter en frisk kvällsbris. Det brukar vara så vid havet! 

/ J – meteorologen 

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.