Många bäckar små

Många bäckar små är början på ett uttryck som antyder att om man tar något litet men i stort antal så blir det så småningom större. Helheten är större än summan av delarna är kanske ett annat sätt att uttrycka det hela. Hur som haver så hoppas jag att det skall gälla cykling också. Vid den här återstarten har tanken varit att det är viktigare ATT komma ut och upp på cykeln än hur själva turen sedan ser ut. Det har resulterat i många korta turer så här långt. Vi talar om ett par tre mil åt gången, inte mer. Men visst resultat kan skönjas.

Vädergudarna behagar bjuda till de också. Även om åska väntas idag!

Mest består det i att kroppen äntligen börjar förstå att den kan sitta på en cykel igen. Nacken inser att den kan vinklas även bakåt och inte bara framåt ned över en skärm hela tiden. Korsrygg och framförallt mage verkar förstå att de skall hjälpa till att avlasta de stackars händerna så de kan vila så där cyklistlätt på styret utan att bära upp någon nämnvärd kroppsvikt. Och benen. Ja, de stackars benen som i början verkade mest chockade över hela situationen har börjat förstå tjusningen att röra sig upp och ned. Fast den acklimatiseringen skall inte överdrivas. De tycker fortfarande att hela situationen är absurd och att min lekamen gör sig bättre i TV-soffan.

Där kommer den för övrigt att placeras vad det lider. Jäklar vad TdF är spännande att titta på för stunden. Igår trodde jag som många att den extremt långa etappen skulle leda till avvaktande åkning efter det att klungan låtit en liten grupp med för sammandradet obetydliga cyklister smita iväg. Så blev det nu inte som bekant. Istället vild fight om segern, krig om bergspoäng och attacker mellan dem som ligger i täten. Till och med de förväntade slutsegrarna rörde på sig. En mycket rolig etapp! Och idag är det berg som gäller. Kan bli något det med om de nu inte är för trötta.

Sedan återstår att se om det går att åstadkomma, om inte en bäck, så åtminstone en rännil från min sida även idag!

/ J