Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
Annons
Annons

Ibland är det farligt…

Jag trodde i min enfald att det var så många plusgrader som det verkade igår. Det var det inte eller åtminstone inte överallt. Exempelvis  inte i vägbanan, där rådde grinighet och avoghet mot allt som rörde sig och en komplott smiddes för att dra ned de styrande i smutsen.

Lite bråttom var det och belöningen lät inte vänta på sig när jag väl var framme. Luciatåget jag bevistade, vilket för övrigt var det andra för veckan, var helt bedårande. Sånger sjöngs och verser lästes av tomtar och lucior i miniatyrformat. Hjärtat smälte så där som det skall och en liten tår återfanns i ögonvrån. Allt avrundat med trängselkaffe.

Målet för kvällens expedition, dagishakets luciatåg
Målet för kvällens expedition, dagishakets luciatåg

en tärna som lyser upp mörkret
en tärna som lyser upp mörkret

På vägen dit smällde det dock hårt. Hade väl hunnit hundrafemtiometer och i en skarp högerkurva hände det på såphal cykelväg, framhjulet försvann under mig. Efter en duns och rutschkana fick handskar, byxor och framförallt stoltheten sig en törn. Jag såg senare att även cykeln fått sina blessyrer. Styrlindan hämtar sig inte igen, sadlen är repad och bakväxeln har fått några ärr men verkar fungera.

Det blev liksom aldrig riktigt min kväll efter det. När jag skulle hem skvallrade det platta bakhjulet om att även ett däck fått sig körare någonstans. Det blev till att småjogga hem men kvällen var ljummen för att vara så här års. I luften var det minsann plusgrader.

Väl hemkommen fortsatte aftonen på den inslagna vägen. När jag skulle snickra mig en kvällsmacka höll jag på att få skafferidörren i huvudet då ett av gångjärnen gått sönder. Trött efter en intensiv dag och ett tämligen intensivt styrketräningspass under eftermiddagen blev jag lite frustrerad då jag låg där på knä i köket i mörkret för att försöka skruva fast den igen. Verktygen var ute i boden och jag var inte klädd ordentligt så jag kunde inte hämta korrekta redskap så jag högg närmsta multiverktyg istället. Tålamodet och gängan visade sig ha gått sönder så jag fick ta till en nödlösning tills vidare.

Upptäckte när jag låg där att en bra bit av golvet var nedkladdat med något rött. Någon verkade blöda och efter en stund kom jag i min ensamhet fram till att det inte fanns så många kandidater närvarande som kunde vara skyldiga till tomtefärgen på mattan. Det var hål i knät också och nu hade jag gnidit upp det.

Nu vet jag inte om jag vågar bevista fler julförberedelser. Risken är att jag blir överfallen av någon jäkla tomte eller något.

/ J – din nisse i natten

#cykligare #knivesandbikes 

Tags : faraLucia
John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!