Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Cykligare
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

En dubbel dag

Onsdagen var en ledig dag. En dag för sommarlättja, ligga i en solstål och läppja på en Piña Colada kanske? Icke då, en sådan dag kan väl inte investeras bättre än i fysisk aktivitet tänkte den slumrande inre hurtbullen. Jag messade en god vän, vi kan kalla henne Ulrika mest för att hon heter så och frågade när hon skulle köra nästa pass. Dels var det ett tag sedan vi sågs och dels vet jag att hon tränar regelbundet. Svaret lät inte vänta på sig, “i eftermiddag” genmälde hon. Jag hakar på kom jag på mig med att skriva tillbaks.

Jag vet inte hur smart det var egentligen. Till saken hör nämligen att hon nuförtiden tränar synnerligen disciplinerat under ledning av Glenn Magnusson. Det gör inte jag för att uttrycka det milt. För att addera sten till börda för mig så går Tre berg av stapeln kommande helg och det här var det sista passet innan dess för Ulrikas del. Dags för någon form av urladdning. På programmet stod lätt uppvärmning en halvtimme, en och halv timme i pulszon 3-4 och så angivelser för vad det innebar. Den tiden skulle dessutom om möjligt tillbringas i kuperad terräng enligt instruktion. Därefter ytterligare trettio  minuter lugn cykling. Mitt huvud översatte snabbt till “skitjobbigt pass”.

Solnedgång utanför det temporära sovrummet

Till saken hör att jag redan var en smula sliten eftersom jag för tillfället bor i tält och inte hade sovit så gott föregående natt på grund av upprepade telefonsamtal. Men det är en annan historia. Därtill hade jag inte ätit något eftersom jag kör med någon slags improviserad 5:2 för att åtminstone minska kaloriintaget några dagar i veckan. Mot bakgrund av det och med tanke på kommande två och en halv timme i sadeln var det kanske inte så begåvat av mig att ge mig av till gymmet först. Men det gjorde jag!

Förvisso avklarades bara armar/axlar och lite mage/rygg. Men några personliga rekord sattes trots allt. Benen fick åtminstone vara ifred så länge. Det var ju tur det.

Åt en banan.

Sen tyckte jag att tiden var mogen och begav mig norrut. Efter en obligatorisk “införcykelkaffe” och en stunds samtal var vi redo. Hjälm på huvud, coolglasögon på och cykel i sinne. Jag tyckte nog att det gick bra inledningsvis. Högsommarvärmen strålade på oss och en sommarbris svalkade något. Vi pratade på eller kanske mest jag egentligen. Efteråt medgav U att hon undrat om jag ämnade språka på det viset under hela turen. Det kan avslöjas att så inte blev fallet.

Anledningen till att det gick lätt var att det var uppvärmning. Tydligen skulle inte hennes puls klättra över 125 under den tiden. Sen var det slut med lugnet. Våra träningsklockor upplyste oss med digital exakthet att det var dags att börja jobba. Inledningsvis var det lite marigt då flera av vägarna försetts med nytt oljegrus. Inte en särskilt upplyftande tanke att komma nedför en backe i 40-50 blås för att upptäcka rullgrus bak en krök. Men pulsen gick raskt upp och placerade sig där den skulle. Intressant var att jag och U följde varandra tämligen väl i början. Det vill säga min puls låg lite högre men jag har även högre maxpuls. Annat var det uppför där min vikt obönhörligt avslöjas på pulsklockan. Tur att man har stort hjärta.

Vi jobbade på och det var inte förrän vi passerade Asa för att svänga av i backarna upp mot Asaryd som jag började tycka att det var jobbigt. Då insåg jag att det var trekvart kvar av den ansträngande delen av passet. Det är ganska länge det.

Det gick åt skogen. Foto: P Forsberg

 

I den delen av världen lutar det. Inga alper det skall medges med det är banne mig massiva fel-lut. Mot slutet av stigningarna tog jag slut. Den där mycket obehagliga känslan av att nästan vägga, mannen med hammaren stod på lur i den småländska granskogen. Pulsen rusade och var uppe i runt 180 och gick inte ned som den skall. Under fem minuter stannade den över hundrasjuttio. Samtidigt började jag kallsvettas och frysa trots den värmande solen. Inte bra, inte bra alls. Tecknen fanns där. Ulrika pinnade på i sin lätta eleganta stil. Nu fem meter framför mig, sen tio och snöret gick. Banantime!! Nödprovianten skalades och mosades in på lämpligt ställe i huvudet. Man vet att kroppen är i uppror när sötman från frukten formligen exploderar i munnen. Hela varelsen skriker efter energi! Fem minuter senare var jag kapabel att ta mig framåt igen. Men geisten hade gått ur mig.

Därefter dags för Stenkullabacken. Inget monster att besegra då den inte är lång men det kompenseras genom 10% lutning. Där stegade fru Olsson ifrån mig. Mot toppen accelererade hon. Det gjorde inte jag. Det visar att många intervallpass i SvenGlenns regi ger resultat.

Något senare var det dags att styra kosan mot startpunkten igen. Bara att medge, starkare än så här är jag inte för stunden. Återhämtningen var inte i paritet med vad den brukar. Men det är roligt att glädjas åt vänners framsteg och jäklar i min låda vad det hänt saker på den fronten.

Men jag är även lite stolt över mig själv som hängde med trots allt. Vi kan säga så här, jag är inte riktigt byggd som den genomsnittlige cyklisten ens i god form och den nuvarande är förvillande lik Barbapappas.

Avslutningsvis ett gott råd till alla, lägg inte upp en träningsdag på det här viset. Det känns!

 

/ J – bakomliggaren

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.