Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Cykligare
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Det skaver

Det känns ovant på något vis, att cykla. Visst jag trampar till och från jobbet, till gymmet och understundom för att köpa en liter mjölk eller så men det är också allt. Några sträckor blir det inte tal om.

Runt omkring mig cyklas det desto mer. Jag hör om cykelresor till varmare breddgrader, om cykelläger och om för året nystartade måndags- och lördagsturer. Hjulen rullar och kilometer avverkas i samma takt som höjdmeter besegras.

Där är jag inte riktigt än. Jag körde mina första kortare landsvägsrundor i helgen. Ovanligt sent och de har inte föregåtts av någon vinterkörning alls. Bladet är tomt och jag börjar från noll den här gången. Det känns, själen känner sig obekväm med kostymen. Den passar inte riktigt utan den skaver här och var. Det värker i handlederna och framför allt korsryggen protesterar. Bidragande kan förstås vara att jag helt spontant sänkte styret rejält i slutet av förra året. Värst är dock att knäna börjat peka utåt så där fult. Anledningen är lika enkel som obehaglig. Magen är helt enkelt i vägen när armarna dyker ned i tempobågen. Ett faktum riktiga cyklister inte behöver fundera över.

Solen går ned över Helgasjön och i bakgrunden skymtas Kronobergs slottsruin
Solen går ned över Helgasjön och i bakgrunden skymtas Kronobergs slottsruin

Men kvällen var vacker om än kylslagen och jag trampade dit näsan pekade. I det här fallet blev riktningen först upp mot den lokala skogsdungen Fyllerydsskogen, runt golfbanan som finns där, genom Sandsbro och därefter ut mot det vackra Kronoberg. Själva rundan runt den udden är åtta kilometer och den kan man köra varv efter varv de dagar man inte känner sig så äventyrlig. Det gjorde jag inte den här aftonen. Mest tyckte jag det var kallt. Men cyklades gjorde det och det blev några varv. Nöjd med det förutom att jag upptäckte ett knakande från vevpartiet mot slutet av turen. Hoppas inte vevlagret är slut igen. Det vore ytterst förargligt då det i princip är nytt. Men de verkar ha karaktären av engångsprylar nu för tiden.

Skam den som ger sig tänker jag. Idag blir det dock vila från cyklingen och ett besök på gymmet istället. Det finns vikter som behöver flyttas på.

/ J – otymplig

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.