Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
Annons
Annons

Dagens bild “Don’t Loose your Head”

Cykelåren går och hjälmarna de består. Eller nej, det gör de inte alls vid närmare eftertanke. Egentligen skall de bytas periodiskt för att bibehålla maximal verkan sägs det. Huruvida det är ett utmärkt sätt att sälja tämligen dyra produkter eller en sanning låter jag vara osagt. I mitt fall har det aldrig varit aktuellt. Jag knäcker mina.

Utan att räkna allt för noga tror jag att det handlar om åtminstone fyra vid det här laget eller fem, jag minns inte så noga. Smällarna fördelar sig tämligen jämnt mellan skogs- och landsvägsturer. I början cyklade jag inte landsväg i grupp och körde sålunda heller inte omkull.

Den första hjälmen jag spräckte var en lånehjälm. Jag skulle köra mitt första lokala MTB-race för länge sedan och hade ingen. Det  hände sig på den tiden då det inte var helt givet att köra med huvudbonad. Hjälmen var en Bell, modellen “Image” och färgen. Ja, den var synnerligen rosa! Det var trots allt nittiotal och ALLT var färgglatt och eloxerat.

Hjälm nummer två var vinröd och min egen, även den från Bell för övrigt. En synnerligen bastant sak som fick mig att se ut som en champinjon. Den klarade inte en OTB i hög fart vilket renderade en flygfärd på många meter och en kraschlandning på huvud och axel. Axeln bröts, ryggen räddades av en full camelbak och hjälmen fick ett snyggt stansat triangelformat hål efter en sten i trakten av vart min tinning befinner sig. Utan hjälm hade jag inte skrivit dessa rader.

Spiuk Dharma är huvudsaken.
Spiuk Dharma är huvudsaken

På landsväg rök min första och väldigt bekväma Giro Atmos i mitt livs andra klungvurpa. Pang sade och sen sprack den. Nummer två var även den från Giro och lite logiskt en Atmos II. Framhjulspunktering i en rondell, jag i backen och i princip all utrustning gick sönder inklusive, skor, strumpor, byxor, tröja och förstås – hjälm.

Numera begagnas en Spiuk Dharma. Den är snygg men framförallt passar den mitt huvud vilket inte den sista årgången av Athmos II gör. De har ändrat bredden aldrig så lite och det räcker för att den inte skulle sitta bra längre. Spiuken sitter däremot som gjuten så den vill jag inte slå sönder. Jag gillar verkligen inte vurpor.

/ J – bättre rådlös än huvudlös

#cykligare #knivesandbikes

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.