Cykeln är viktigast!

Allt går igen, livet i cykler även det på cykeln skulle det visa sig! Idag är det midsommar, igen. Imorgon börjar Tour de France som så mången gång förr och än en gång kommer jag att bänka mig som åskådare i min mjukvarma soffa stor nog för att svälja både mig, en halv smörgås i smulor och en försvunnen fällkniv. Väl där längtar jag efter att se vackra vyer över Frankrike, dess slott och natur samt att höra Vacchi och Adamsson diskutera hur många glador och gåsgamar de kan tänkas se. Ja, och så lite cykeltävling förstås. Återstår att se om TdF kan motsvara spänningen som Girot bjöd på. Inspiration blir det hur som haver.  

Inte bara Touren har återkommit utan även lusten att skriva varpå den här bloggen återstartar. Det hänger förstås tämligen intimt ihop med att jag börjat cykla igen lite smått. Det blir liksom mer att skriva om på en cykelblogg då. Det går inte att komma ifrån. 

Jag åskådare. Över oss himmel blå.

Andledningen till att jag började var flerfaldig. En stor portion handlade förstås om mig själv, det handle om att sluta ge upp. Jag är inte där jag var utan måste börja om. Det var bara att inse. 

Sedan fick jag inspiration från min kära C som började planera för cykling före mig faktiskt. Det i sin tur är kopplat till en god vän som är ledare för She Rides och planerade att dra ihop en tjejgrupp till i trakten. Den är inte riktigt igång än men jag fick röven ur soffan och upp i sadeln vilket kanske var en något otippad konsekvens av den satsningen. Därtill passerade jag en parkeringsplats häromdagen där en grupp gamla cykelpolare från måndags- och lördagsturer stod och hängde i social samvaro efter avslutat pass. Några minuters cykelsnack senare var jag mer än redo att kasta mig upp på hojen igen.  Och det gjorde jag faktiskt.

Vädret har varit fantastiskt och även om inga långturer genomförts än har jag hållt i och försökt vara regelbunden istället. Allt enligt tanken att många små rundor som blir av är väsentligt bättre än att riva av en tiomilatur på lördagen för att sen inte cykla mer resten av veckan. Jag har därmed officiellt kommit igång i och med att några veckor hunnit passera.

Livet går i cykler och jag cyklar igen.

Glad midsommar vill jag tillönska alla där ute!

/ J – eder cyklist i etern