Cykligare
Svenska Cycling Plus
Cykligare

Allt nytt, allt bekant

Cykelvärlden vilar inte. Den snurrar på i hög fart. I tävlingsuniversum har tidigare tävlingar som Milano San Remo och framförallt Paris Roubaix både kommit och gått och jag har fått njuta Vacchis och Adamssons stämmor. På bana har det slagits nytt timvärldsrekord, bara en sådan sak. I min närhet har måndagsturen dragit igång i Växjö stad och i min klubb drog onsdagsträningarna igång igår. En god vän har begått tävlingspremiär på riktigt och därmed spinner alla tillvarons cykelhjul.

Men inget av det där berör mitt cykeljag som tappat kadensen. Det har förblivit opåverkat av dessa händelser. Glömska döljer det som var och ovetskap det som kommer. Och i mitten jag.

Men igår satte jag mig på cykeln och trampade igång. Det skedde stillsamt.

En man och hans cykel

Turen blev en gammal runda från förr, Hemmesjörundan. Ett par backar, ett stycke natur och en kortare sträcka med mycket biltrafik. Den här rundan cyklar jag varje år när jag drar igång. Tycker ni att ni känner igen motivet beror det på att jag lika troget fotar min cykel mot samma stenvägg som vilar där i solen varje år.

Vädret var på min sida. Det kunde inte varit bättre. Värmande vårsol, nästan vindstilla och en behaglig temperatur. Förhållandet mellan mig och mina lår har dock inte förbättrats de här åren jag varit frånvarande. Vi har fortfarande en svajande och något kärv relation.

Målet uppnåddes i och med att jag kom hem igen. Det var att ta mig runt. Hade inte ens någon dator eller klocka som upplyste mig om fart och andra obehagligheter.

På vägen hörde jag sång från kråka, lärka eller annat flygfä. Såg först en ekorre passera vägen sedan en svanröv sticka upp ur en sjö, campusstudenter som flockades i solen likt färgglada overall-blommor och ett par bilar. Mig själv såg jag inte röken av.

Så var det gjort.

/ J – återvändaren

John Wikström
Bloggen som lämnar spår såväl i skogen som på vägen och möjligen i själen. Jag är en entusiastisk cykelmotionär med smak för det mesta inom cykel. Humlan som inte kan cykla men gör det ändå. Huvudsakligen trampas stig och nöts asfalt i Småland. Detta kryddas med motionslopp med jämna mellanrum samt någon enstaka tävling. Även pendlings- och transportcykling bedrivs frekvent och det händer också att jag engagerar mig i trafikfrågor. Sen bjuds understundom på texter om övrig träning samt funderingar kring livet, universum och allting. Välkommen!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.