Cykligare
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Måndag morgon

Vendeltid, folkvandringstid – pendeltid.Strax innan klockan åtta på morgonen.

Köerna ringlar sig ned för backen och jag slingrar mig förbi dem. Får blickar men tänker på engelska

“You’re not stuck in traffic, you ARE traffic”

Ni borde betrakta min cykel inte som ett hinder utan som en bil mindre i er kö.

Ersättningspendlare, grusade vägar har tagit ännu ett punkteringsoffer

Men det är inte mysigt, duggregn och blött samt grusigt, mycket grusigt. Terrängdäcken som biter så bra i skogen fungerar här som skovlar och hivar upp grus på ryggen och över hela mig. När jag kommer fram känner hur det gnisslar mellan tänderna. Grus i ansiktet, håret och till och med i munnen.

Strax därefter hytter jag lite halvhjärtat åt en skitstövel i bil som tycks tro att vithajtänderna på vägen som markerar lämna företräde inte gäller henne. Bilen står stadigt tvärs över den cykelväg jag befinner mig på. Hon kör SUV gubevars så hon är väl kanske lite mer värd än mig?

Någon kilometer senare stiger humöret till oanade höjder denna gråmulna morgon. Jag hamnar bakom ett fordon som istället får mig att vinka glatt och entusiastiskt till föraren. En traktordragen sopmaskin! Sådana vårtecken kan göra vem som helst glad. Det och en varm kopp kaffe!

Nu frukost!

/ J – omkringpendlaren

Cykligare

Cykel…var…dag…

 

Måndag, var dags cykling om/startar. Vägen ligger tom som en utsträckt snok. En lång, grå snok med grus på ryggen. Helt tom är inte snoken. Där finns även några få bilar och så jag. Jag är i mitten av min egen bubbla.

Allt pendlar, humöret, livet och cyklingen. Dagen till ära skiner humöret ikapp med solen och benen pendlar mest upp och ned. Det är något fel på motorn. Den verkar inte gå på alla cylindrar, kraftlös på något vis.

Ankomst

Det är som två världar. Framhjulet rullar in i framtiden och bakhjulet höll sig i dåtid. Tungt blir det. Jag cyklar mot våren och det gör de även i Paris-Nice. Blåsten igår gjorde dock att de cyklade på tvären och några i diket. Tungt för dem med. Till slut spurtades det ändå.

Jag spurtar inte. Jag anländer.

/ J – eljest

Cykligare

Början!

“Ny vikt på sikt” kallas ett program inom primärvården i regionen där jag lever. Ett program jag nu kastat mig in i med hull och hår. Det är någon form av gruppaktivitet vilket är ovanligt för min del. Men även om det är en massiv kliché så ligger det något i att “om man gör som man alltid gjort så blir resultatet detsamma”. Det behövs en förändring här och nu.

Från förra året. Cyklisten som kan vägas i ton

För tillfället är jag nämligen världens mest orörliga cyklist. Förutom någon kort transportcykling och glesa försök till pendling ser det dystert ut på den fronten och på ett par till, nattsvart faktiskt. Somliga faktorer rår jag inte över och kan inte påverka. Men det finns det jag kan göra något åt. Och det skall jag göra nu!

Man kan inte vara motionscyklist och väga ETT ÅTTONDELS TON! Det går bara inte. Därför börjar en ny tur med nya mål. Delar av eller till och med stora delar av den kommer att ske på cykel. Den kommer även att dokumenteras här, var så säker.

Så nu kör vi, “Hey ho, let’s go”!

 

/ J – den tillfällige optimisten

19 februari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Vad hände egentligen?

Ja, det kan man f-n undra. Här sitter jag och är immobil. Eller har varit i alla fall. Det tycks vara en förbannelse kopplat till mig och orden “komma igång”. För så fort de yttras händer det saker. I det här fallet ett par kirurgiska ingrepp, stök på det personliga planet och så ett rejält ryggskott. Jag skulle bara flytta en fåtölj för att den inte skulle mosa ett par krukväxter. I nästa stund låg jag på golvet och kved i tio minuter utan att kunna resa mig. Hurra!

I och med det dog lusten att skriva om cykling också. “Surt sa räven” är nog vad som gäller här.

Från årets enda tur

Något verkar vara av uppfattningen att “den där J, han skall inte träna han”. Istället äter jag. Det är ingen lyckad kombination. Det är bättre att cykla än att äta som det står i skriften. Eller ja,  i någon pamflett någonstans i alla fall. Om det inte gör det så borde det.

I eftermiddag skall jag träffa en dietist.

 

/ J – surar

14 februari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Okategoriserade

Bättre hål i ryggen än i huvudet

God morgon…eller så kan vi bara vara ärliga och kalla den måndag morgon!

Fast den här dagen började inte som andra dagar. Den började med en missad blodmåne och en semispontan operation! Jag är känd för att understundom vara en smula förvirrad men månen kom jag ihåg. Tyvärr tyckte moder natur att mulet och snö var ett bra lokalväder varpå jag surt fick nöja mig med bilder på Instagram som andra tagit av fenomenet istället för att se det själv. Men det är lugnt, det dröjer bara till 2029 innan den blir så dramatisk igen! Surt sa räven.

Allt för den lille hemkirurgen

Men så var det resten. Till strax innan hade jag nämligen fått för mig att det bara var en undersökning jag skulle på. En koll för att se vilken knöl som skulle avlägsnas. Det var det nu inte. Plötsligt befann jag mig på en brits med några sprutor bedövning i mig och varpå en munter kvinna började skära entusiastiskt i trakterna av min ryggrad. Jag tänkte att nu blir jag sen till jobbet.

Resultatet blev att jag en bra stund senare blev något hekto lättare. Men min träning och tanke om nyttigare liv kom av sig eftersom jag nu inte får ta i fysiskt på någon vecka. Så mer än så lär jag inte tappa i vikt på ett tag. Någon cykling blir det därför inte heller. Inte den minsta lilla pendeltur ens för då kan såret öppna sig. Sen ordinerade doktorn biobesök, framförallt Queen-filmen hon sett för någon dag sedan, samt TV-tittande. Det viktigaste är att jag sitter tillbakalutad med tryck på hålet som finns därbak. Jag är inte den som klagar på ordinationen.

Om jag känner för lite egenkirurgi fick jag med mig några skalpellblad. Det ingick i priset och kan vara bra att ha. Ifall stygnen blir för besvärliga om ett tag. Med tanke på placeringen lär lite hjälp behövas i så fall.

/ J – lättad

21 januari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Alfrida och jag

Det kan konstateras att det var mer tryck i Alfrida än i mig i alla fall. Det var ju också en jäkla dag att börja cykla på. Men jag hade en bestämd känsla av att om jag inte gör det nu så kommer det aldrig att ske igen.

Sist jag cyklade var någon gång i juli och innan dess i våras. Det var länge sedan som ni märker. Ja, som motion och träning skall tilläggas. Vardagscyklar gör jag ju men det är inte riktigt samma sak.

Isen glaserade stenarna i blåsten

Det blev extra tydligt denna mycket blåsiga dag. Efter ett par kilometer hade jag blodsmak i munnen och var lätt kräkfärdig. Att det var så här tungt mindes jag inte. Nu kunde en smula skyllas på den där bruden Alfrida i och för sig. Hon gjorde vad hon kunde för att sänka mig. Stormbyarna från inatt hade lagt sig men kuling i byarna var det nog och till och med vårt lilla “Helgahav” var vredgat och hade fradga i mungiporna och såg ut som det ville bitas.

Jag kämpade på efter bästa förmåga. Målet var blygsamt, att cykla en timme. Det uppnåddes fast inte med någon större värdighet.

/ J – blåst av en brud 

2 januari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Den första dagen

Så började det då, det nya året. Tämligen stillsamt men vackert. En solig och som på många ställen i detta avlånga land blåsig dag.

Lite vatten i en flaska, en kamera och gott sällskap. Därefter en promenad i snålblåsten utmed en av de många sjöarna i trakten. Vind i ansiktet, solsken i blick. Det låter som Olle i blåbärsskogen eller en cyklist på villovägar. Men ibland behöver jag helt enkelt skog. Träd sitter djupt i själen. Särskilt stora och gamla. Idag var det en mäktig tall som dröjde sig kvar i minnet.

Första januari 2019

Ingen cykling idag men imorgon är det tänkt. Det är då skillnaden skall göras. Det skall helt enkelt bli av. Följ med mig på färden mot våren och cykeltider!

/ J – med solskensblick

1 januari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Dåtid, nytid

Det som var är förgånget och det som komma skall är formbart. Det är i alla fall vad jag intalar mig när jag tänker mig fri från tyngden av deterministiska ok.

Vanligtvis skall det författas krönikor vid den här tiden på året. Texter där man sammanfattar allt underbart som hänt och i det här fallet alla timmar som tillbringats på cykeln och alla mil som försvunnit under däcken. Så blev det nu inte och bland annat därför önskar jag snarare livet av 2018!

Och helgtiden kan snarare sammanfattas:

Jag skuggboxades med mitt mörka förflutna.

Den djupaste svärtan gav mig en rak höger.

Jag satt där på rumpan och skämdes. Skrek “vare sig tomten eller jesus finns!”

Därefter blev julen blev ensam. 

 

Bortom horisonten finns hopp

Om tiden betraktas som linjär är dåtid förlorad för aldrig komma åter och nutid är den här stunden som redan när det skrivs är borta. själv ser jag därför fram emot

NYTID. 

Det låter på något vis mer positivt, hoppfullt. Den börjar imorgon hade jag tänkt mig. Eller kanske nu?

/ J – tidvill

31 december, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Imago

Bilister tycks tro att just de inte genomgår en metamorfos. Men det är vad som händer även de mest troskyldiga av dem. De kliver in sin plåtpuppa för att förvandlas. I ena stunden trygg bakom ratten som bilist. Nästa steg i utvecklingen är att de tränger ut genom skalet, vecklar ut sina svarta vinterjacksvingar och transformeras då de tar sina första stapplande steg i sin nya tillvaro korsandes parkeringar och gator på väg till arbetet. De flesta inser inte ens att de förvandlats till FOTGÄNGARE!

Ni vet sådana som de för tio minuter sedan svor över för att de liksom alla cyklister uppträder som “idioter”. De bär inte ens reflexer de galningarna. Men i mörkret är alla katter och grå och även den mest förhärdade bilist är osynlig utanför de egna strålkastarna.

Tänk på det!

/ J – på spaning i mörkret

27 november, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Upp och ned

Det är en allt en konst,

 den att lyckas cykla mijöovänligt!

 

Men nästan allt går om man vill sägs det. Med rätt vilja och lite jävlaranamma så.

Upp och ned är världen, jag har parkerat i himlen den grå

Nu var det väl egentligen inte det jag ville utan mer så det blev. I godan ro paltade jag på mig kläderna och framförallt handskarna som är nödvändiga en morgon som den här. Kylig och rå mer än kall. Lampor glömde jag inte och inte heller reflexer, massor av reflexer bar jag. Skall jag bli överkörd igen ska jag skina när det sker!

Sen trampade jag genom morgontrafiken bara för att väl framme på jobbet upptäcka att jag glömt mobilen. Den kan man väl för tusan klara sig utan undrar vän av ordning. Nä, se det kan jag inte då jag kör med tvåstegsverifiering.

Det man inte har i huvudet får man ha i pedalerna som det heter. 

Bara att trampa hem igen.  Väl där frös jag som en hund, lackade ur och tog bilen tillbaks.

Så går det till när man cykelpendlar och förstör miljön samtidig.

/ J – dubbelpendlaren

22 november, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
1 2 57

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.