Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://www.cyclingplus.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Cykligare
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykligare

Requiem över oktober

Det mesta tar slut, ljuset, året och så även oktober.

Molande huvdvärk

Symboliskt nog började dagen i dur med ljusglimtar och en smula sol. Sen mörknade det allt mer till ett halvdaskigt grådis. På vägen mellan arbetet och träningslokalen pekade Växjös arkitektoniska stolthet “Icon” upp ett utsträckt långfinger till mig där den skymtade som en fallos i halvdagern.

The Wall…oöverstiglig?

Jag klev in i träningslokalen ackompanjerad av en massiv huvudvärk som matchade väderleken. Där ur markdimman av huvudvärksdis stack det upp spretiga förkolnade rester av träningsmaskiner. Jag greppade skeletthandtag vart jag kom åt och slet och drog för att få upp de sjunkande maskinerna ur gyttjan vid fotknölarna innan de gick till förgängelsen.

Såg stålhanden på en “fly-maskin” och försökte lyfta med den mot nya horisonter. Kastade på 110 kg och pumpade i en avig valstakt, 10×3, 10×3, 10×3 räknade jag. Varje gång jag tog i svartnade det nästan för ögonen, brände i nackmusklerna. Huvudvärken satt som en stark svart hand runt bakhuvudet och sträckte fram blöta fingrar och drog i synnerverna så världen blev dubbel.

Jag tvingades ge upp efter en timme och tjugo minuter. Då stod jag inte ut mer och ragglade mot dörren som ledde därifrån. Misstankar om att de glömda glasögonen samt sömnbrist låg bakom misären smög sig på.

Mötte en blick i spegeln i omklädningsrummet. Blicken var inte min, den var lika tovig och rufsig som håret och skägget som omgav den. Stirrande, rödsprängda ögon som ville slutas.

Väl ute hade grådagen förvandlats till halvmörker. Frågan om det var för gott, för i år eller bara för dagen?

J – är trots allt

31 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Också en pod

Datorn lät meddela att det var dags för kaffe! Den sade “Java uppdatering tillgänglig”. Jag antog att den avsåg att det fanns en ny kaffesort i högen med poddar i köket.

Man skall lyssna på sitt kaffee…

Frågan om det gick att lyssna på de poddarna och vad det i så fall sades?

….Let’s go cycling, kanske?

 

/ J – kaffedrömmaren

30 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Smålandsträning

– gymtember som var

Smålänningar är snåla sägs det. Eller kanske är ekonomiskt medvetna ett modernare och mer korrekt sätt att uttrycka det? Själv är jag av annan härkomst men får nog betraktas som en naturaliserad smålänning vare sig jag vill det eller ej. 

Som sådan måste en kalkyl göras för vad gym-träning faktiskt kostar. September får tjäna som exempel. 

Månadskostnaden där jag tränar är för närvarande 279 kr. För det får jag fri tillgång till alla företagets anläggningar i staden. Tror de har fem numera men det är dock två jag begagnar mig av. Den som ligger närmast min arbetsplats och den som befinner sig närmast hemmet. I priset ingår en “tag” så man kan träna alla öppettider oavsett om receptionerna är bemannade eller ej. 

Den intressanta kostnaden för mig är emellertid vad det kostar per timme. Eller ja, det där kan man se på två sätt. Tränar man mycket sällan är enbart den faktiska kostnaden av intresse misstänker jag. Men om man frekventerar nämnda faciliteter någorlunda regelbundet blir det mer intressant med timkostnad. 

September bjöd i år på inalles 9 träningstillfällen inomhus. 

Tiden som spenderades där var 15 timmar och 30 minuter vilket ger vid handen att mina sejourer är tämligen långa. 

Det betyder även att jag för närvarande betalar runt 18 kr/tim för att befinna mig där. Det går inte för sig, det är för dyrt och den enda slutsatsen blir att jag måste spendera mer tid där. Som en passus kan nämnas att jag som bäst har fått ned kostnaden till under tio kronor för något år sedan. 

/ J – kostnadsmedveten

22 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Dålig timing!

Den här bilden dök upp i mitt flöde på Instagram för någon dag sedan.

 

Under tiden såg det väl ut ungefär så här:

Den här extrema typen av regnoväder på Mallorca tillhör väl inte vanligheterna men i vår upp- och nedvända värld är det väl tyvärr något vi får vänja oss vid. Fast enligt klimatförnekare är det ju ren slump. I det här fallet var det så illa att det slutade med ett antal dödsoffer.

 

/ J – betraktare

12 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

På villovägar kända och okända

Vädret var så där uppfordrande, krävande skulle man till och med kunna uttrycka det. Solen sken, luften var klar och höstlöven brann som de plägar göra dagar som den här. Det var bara att ge sig ut även om jag egentligen hade tänkt besöka gymmet. Men det fick anstå till gummistövelsdagar.

Vid vägs ände. Ångbåtsbryggan vid Kronoberg

Det går ju inte fort nuförtiden vilket kombinerat med att jag inte orkar särskilt länge gör att rundorna för närvarande hålls korta. Jag skulle vilja tillägga “…och intensiva” men det vore att fara med osanning. Istället försöker jag njuta av tillvaron där jag trampar mig fram.

För dagen blev det ett par synnerligen välbekanta stigar från barndomen. Då bodde förvisso familjen i Stockholmsregionen men många somrar tillbringades hos mormor och morfar ute på Kronoberg utanför Växjö. Det var där jag trampade nu. Rullstensåsen fick sig ett besök liksom den gamla stigen ned till platsen där roddbåten en gång fanns. Stranden följdes bort till slottsruinen. Ibland är det svårt att tänka sig att gränsstriderna i de här trakterna inte var att leka med.

Avvägar

Därefter rullade jag ut på närbelägna Hissö och det var där jag kom bort från de kända stigarna. Jag inledde på dem men ville hitta något nytt. För att göra en lång historia kort – djur och människor har inte alltid samma uppfattning om vad som är ett sympatiskt ställe i skogen och därför förtjänar en egen stig dit.

Mitt råd är därför lita aldrig på ett rådjur eller en gris för att guida dig rätt i tillvaron.

/ J – mitt i spenaten

9 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Upp på hästen igen eller vart tog stigen vägen?

Sist jag skrev om riktig cykling, sådan som bedrivs i skog gick det inte så bra för historiens hjälte. Han föll av och slog i knät. Den här gången gick det bra. Eller bra är att ta i – det gick för jävla långsamt men  det vurpades inte. Det var nog mest det som avsågs.  

Men upp på sadeln kom jag och ut i skogen bar det. En fin höstdag även om solen retades genom att först titta fram när jag var hemma igen. 

Stigen som försvann, vart lade jag den? Den var här sist….
Innan dess hann jag förutom att andas in massor av syre och dofta svamp även svära en rejäl ramsa. När jag var något hundratal meter från platsen där jag slog omkull sist så lade nämligen bakväxeln helt sonika av. I en liten backe visade det sig att det gick utmärkt att växla upp men inte ned igen. Därefter inte åt något håll all. Växelhandtaget fäste inte mot vajern. Det hängde där som en slapp varmkorv.  Jag tänkte “men det var då själva f-n att man inte skall få cykla”. Efter en stunds lirkande lossnade vajern och växlarna fungerade så småningom igen. 
Svampkrock, höll på att knäcka gaffeln mot en fungi

 

Jag tror bestämt cykeln försökte säga mig något – Du cyklar för lite!!!  

“Point taken”, jag skall skärpa mig och mer frekvent trampa mig igenom tillvaron. 


/ J – skogsmulle

1 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Politik?

Höger och vänsterskalan är nog bekant för de flesta i detta avlånga land. I alla fall när det gäller partipolitik. Även om den inte heller är helt enkelt i baksmälletider. Ja, den Sverige lider av efter valet.

Men lika komplicerat blir det om vi flyttar ut vänster/höger-diskussionen på cykel- och gångvägar vad det verkar.

Det som föranleder det här inlägget är dels den här texten om “Regelanpasssningar för cykel” som kom härförleden och dels en lycklig episod vilket inkluderade en dold sväng, mig på cykel och ett gående par med barnvagn. Det som räddade situationen och ledde till ett glatt hejande och inte gråt och tandagnisslan var att de inte alls följde rekommendationerna.

En normal cykelfärd i tätort inkluderar alltsomoftast såväl väg (fordonsdito), dedikerad cykelväg samt den allom närvarande och ofta intressanta lösningen cykel/gångväg. Den sistnämnda är som alla vet ett rent påfund från bilister som ville bli av med misshagliga cyklister under bilens korta glansdagar.

Så länge vi cyklister befinner oss på de förstnämnda vägtyperna är trafikreglerna åtminstone någotsånär klargjorda även om inte alla bilister tycker att min färd till jobbet är lika mycket värd som deras. Men det är en annan fråga.

Det var ju ett tag sen

Till skillnad från den normala bilvägen är cykel/gångvägar full av spännande hinder vilket kan göra vilken arbetsresa, transport eller nöjescykling till ett äventyr. Vi är alla mer eller mindre vana vid olika varianter på bommar, farthinder, trottoarkanter av varierande höjd och plötsligt uppgrävda hål som inte skyltats. Det har kommit att bli det normala.

Men nu skall vi prata om hörn eller kanske de mer vanliga skymda krökarna. I dessa håller jag mig på höger sida av vägbanan då jag förstås kan förväntas möta nästan vad som helst på andra sidan. Eller åtminstone andra fordon, främst i form av cyklister men även elcyklar, elskotrar, permobiler och mopeder av den lägre klassen är aktuella. De kör om de gör rätt också enligt högertrafik. Så långt frid och fröjd så länge inte någon kör i bredd.

Även om jag anpassar farten nedåt till säg 15-20 km/h så räcker momentet som är kvar till en tämligen rejäl frontalkrock om någon av oss skulle avvika från rådande trafikregler. Alltså håller vi alla till höger! Det är också åt det håller man instinktivt kastar sig om något oförutsett skulle inträffa.

Men se här vill herrar och damer beslutsfattare kasta in en joker i leken! De vill att fotgängare skall hålla sig till VÄNSTER! Stollerier i mina ögon. Det måhända var en tanke på pastorala dammiga landsvägar i bilismens barndom för att man skulle se mötande trafik. Det är knappast lämpligt på trånga gång- och cykelvägar i tätorter.

Det betyder nämligen i all enkelhet att när jag kommer runt det där hörnet eller kröken kan jag mycket väl möta någon i MITT körfält, på rak kollisionskurs. Det kan vara flanerande par, ett barn, en hund med sin ägare på släp eller som i det här fallet ett par med barnvagn. Eller ja, det här paret gick till höger då så det blev en ickesituation. Men det aktualiserade frågan. För om jag reagerar genom att kasta mig ut till höger och fotgängaren lika instinktivt håller vänster. Ja, då är krocken ett faktum i alla fall.

Idiotiskt sa Bull.

/ J – högercyklaren

24 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Lycka och dödsolycka

Det har varit för många incidenter på sistone och till slut mer än så. I min närhet hände det att min dam nästan blev påkörd av en bil i början av veckan. På hennes arbetsplats råder byggkaos och i samband med det körs det på ställen som inte annars är avsedda för biltrafik. Det medför också att de hantverkare som framför sina fordon där borde ta mer hänsyn. Det gör uppenbarligen inte alla. I för hög fart dök det från vänster upp en vit skåpbil varpå fröken C tvingades kasta sig åt höger och körde omkull så det rök om det. Pannan som tur var mot gräs och inte asfalt men skrapade knän och en hand, förstörda kläder, repade solglasögon och krossat telefonglas blev resultatet, det och chocken. Det var en skakad dam som ringde mig och berättade om vad som hänt.

Bilen då? Nä, den stannade inte vilket endera betyder att föraren struntade i att kolla hur det gick. Han kunde ju rimligtvis inte veta hur illa det gått så då är det smitning det handlar om. Men det vill jag inte tro om människor och då återstår alternativet att han var så stressad att han inte ens såg att han orsakat en olycka. Det är nästan lika illa ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Lyckan var att det inte gick värre.

Den aktuella cirkulationsplatsen fotograferad på vägen till jobbet imorse

Det gjorde det emellertid för en dam som dog på min pendlarväg för någon dag sedan. Vägen heter Mörners väg och är en av Växjös genomfartsvägar och på den färdas jag runt tre kilometer i varje riktning dagligen. På den biten passerar jag sex cirkulationsplatser. Det speciella med dem är att de har en trafiklösning som innebär att cyklister används som farthinder genom att ledas in i trafiken. Detta är inget misstag utan en planerad om än misslyckad lösning.

För mig personligen är det inga större problem då jag är en mycket erfaren cyklist och är relativt skicklig på att framföra mitt fordon samt van vid trafik. Trots det har jag blivit påkörd två gånger de sista tio åren. Nu vet jag inte exakt hur den olyckan gick till men damen det gällde hamnade under en lastbil och avled tragiskt nog av de skador hon ådrog sig.

Vad jag misstänker är att den ökända döda vinkeln spelat in. Något som jag funderat kring inte minst som några goda vänner blev klämda i sin bil på samma vis på en av stadens ringleder för några veckor sedan då en lastbil skulle byta fil. De var dock skyddade av mycket plåt.

Problemet är att lastbilar för att komma runt de här mindre rondellerna på Mörners väg behöver hålla ut rätt mycket varpå de drar åt höger. Är man då cyklist och befinner sig i närheten blir det snabbt obehagligt.

Det enda råd jag kan ge till alla medtrafikanter, särskilt de på cykel är att inte komma upp jämsides med bussar och lastbilar i onödan. Sen återstår tyvärr den omvända situationen att de kan smyga upp vid sidan av cyklisten. I värsta fall är det läge att kliva av cykeln och kasta sig upp på trottoaren. Men det hinner man kanske inte heller. Men några andra råd kan jag inte ge.

Go’ vänner, var rädda om er i trafiken!!

/ J – uppmärksam

*Extra nervös blev eftermiddagen för min syster som jobbar på sjukhuset där offret kom in. Innan hon visste att det var en äldre kvinna det handlade om blev hon orolig då jag ofta färdas den vägen vid den tidpunkten. För att lägga sten på börda svarade jag inte på telefon eller mess beroende på att jag befann mig på gymmet när hon skulle kontrollera att allt var väl. Men det kunde ju inte min kära syster veta.

21 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Wheelsucker CK

Häromdagen hände det! Utan att jag hade en aning om det deltog jag i ett tävlingslopp på cykel. Tydligen hade jag hjälpryttarens roll.

Det vackra morgonvädret formligen vräkte ned den här torsdagsmorgonen där jag färdades i godan ro med riktning mot arbetet. Framför mig en herre på cykel och vi båda på kollisionskurs ett par  tre skolungdomar på fel sida vägen. Just här finns cykelvägar på båda sidor. För att inte behöva mötas tre i bredd körde jag om cyklisten framför mig då min fart var något högre och allt som behövdes var ett par tramptag till.

Strax därefter hajade jag till. Den varma höstsolen befann sig till vänster om mig och kastade rejäla skuggor och de avslöjade att jag hade två huvuden! En kort ögonblick förvånade det mig men jag kanske är så smart tänkte jag omtöcknad av morgontrötthet. Men så avslöjades även att jag färdades på en tandemcykel och det däremot var jag helt säker på att jag inte ägde någon. Jag hade fått en skugga till.

Mannen hade lagt sig dikt an som man säger till sjöss. Det sluttar nedåt så jag ökade farten då det kunde vara en tillfällighet. Nej då, trots fart över de trettio hade jag fortfarande dubbelhuvud. Strax därefter ett kort motlut följt av en korsning. Trafiken var på min sida och cirkulationsplatsen som följs av en nedförsbacke och ytterligare en rondell flöt fint. Så även för mitt påhäng. Jag låtsades inte om att jag sett vederbörande men planerade att jäklas.

Här syntes skuggan, ja inte just här då utan bakom cykeln. Då den var på vägen och inte här vid cykelstället…ja ni förstår!

Något senare väntar nämligen en liten uppförsbacke och i den tryckte jag på rejält. Satt ner men lät  låren jobba och farten klättra till 32. Sen började det bli tungt. Inte f-n hjälpte det! Fast jag hörde ett aggressivt rasslande från växlar och såg att mitt andra skuggjag ställde sig upp. Även rondellen som återfinns på krönet gick smidigt. Ut på raksträckan och tillika medlutet som följer. Jag fann mig plötsligt med händerna på mina långa barends vilket närmast ger en tempoliknande sittställning. Farten ökade, 32, 33, 34, 35 och över trettisju gick det till slut ned mot nästa korsning. Men skuggor skakar man inte av sig så lätt.

Därefter lägre fart efter broms för några bilar och jag svängde vänster in på Smedjegatan. Igeln valde att fortsätta rakt fram. Tur var väl det för jag började bli varm. Civila kläder är inte gjorda för hetsjakt om morgonen. Men det gick fort till arbetsplatsen i alla fall.

Av detta kan man lära att man inte kan skaka av sig sin skugga.

/ J – hjälprytttare delux

 

* Det finns regler och det finns oskrivna regler. En är att inte agera kapten för ett proffsteam på morgonpendlingar. Det är inte ett helt trafiksäkert förfarande heller om alla inblandade inte är med på det. Det kan hända att den som ligger först vill eller behöver bromsa. 

17 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Cykligare

Giuoco pianissimo

Om man förlagt formen, till exempel i skogen undras om den kan hittas om man kör runt där och letar tillräckligt länge?

Det var frågan jag ställde mig igår. Det var evigheter sen jag cyklade ordentligt och minst två evigheter sedan jag gjorde det i skogen. Lusten fanns där, tiden tillät det och vädret var förlåtande. Inte mycket att tveka på. Ut stack jag.

Tanken var att ta det lugnt, så lugnt som d3 i Italiensk öppning i schack även kallad giuoco pianissimo. Ordet var “pianissimo“. Det var cykelglädjen som skulle återupptäckas inte mjölksyran.

Höll den planen genom att välja en synnerligen lättcyklad slinga och tanken var att köra den runt runt till jag tröttnade. Det inträffade efter blott tre varv. Då började jag fundera på vart jag skulle bege mig sedan. Det skulle jag inte ha gjort. Den som funderar är ouppmärksam.

Orsak och verkan

Fånvurpan var ett faktum. I låg fart, utan tekniska hinder eller ens upp- eller nedförslut heller för den delen. Framhjulet fastnade i något som det plägar göra med för mycket vikt på och jag störtdök. Rakt på något hårt med knät, en sten. Farten var inte hög men lägger man närmare 120 kg bakom fallet blir det ändå en del momentum.

Sen blev det inget mer cyklande. Det blödde till en början friskt och jag lät det droppa med böjt ben. Ville inte ha för mycket blod i skorna. Sen insåg jag att jag inte visste hur djupt det var och cyklade hem.

Idag går det knappt stödja på den ömmande kroppsdelen. Ofrivillig vila, hade tänkt mig lite gym idag men det får anstå. Skit också.

/ J – olycksfågel

6 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
1 2 56